Det här går ju inte så bra…

Nu har jag tappat kontrollen igen, för vilken tur i ordningen vet jag inte.
Jag har nyss avslutat vecka 3 på löpprogrammet och även denna vecka höll jag mina tre löpturer och jag fick även till en långpromenad så träningen går bra.
Det är när det kommer till mat och kaloriintag som det inte finns några gränser alls längre.
Jag äter och äter, mat, godis, kakor…alla kalorier jag bränner på träning stoppar jag i mig med råge och lite till vilket gör att vikten går spikrakt uppåt.

Varför gör jag så då?
Jag vet svaret och det sjuka är att jag redan på morgonen vet att jag kommer att stanna på vägen hem och köpa något onyttigt att äta framför tvn på kvällen.
Jag dövar känslor med mat…ja det är mitt problem och jag är medveten om det.
Men om jag inte kan förändra mitt känslotillstånd, hur ska jag kunna ta bort mitt tröstätande?
Jag äter dels för att jag är trött på kvällen men även för att jag är småirriterad, ledsen, bitter och jag har ingen kontroll över hur framtiden ska bli när det handlar om kärleken som jag har haft det svajigt med i snart 9 månader och jag hatar att inte veta, att inte ha kontroll och jag hatar att jag själv inte bara sätter ner foten och ber vederbörande att dra någonstans…
Men när känslor är inblandade är det svårt och vi vill ju någonstans inte släppa varandra, han är bara inte där jag är i tanken.
Jag äter för att jag kan det, jag skyller på honom, jag behöver inte bry mig när inget annat heller fungerar…det är ursäkter jag har.

Nu blev detta ett konstigt inlägg som egentligen inte handlar om min livsstilsförändring utan mer psykologi men det hör väl ihop på något vis.

Jag ska försöka tänka på mig själv och varför jag vill detta, det ska gå att vända!
Fokus på det som fungerar, inte det som drar ner mig.
/ E